Previosly
Jag gick snabbt ner för trappan och öppnade dörren. Min min förvandlades direkt från irriterad till chockad. Jag måste sett ut som ett spöke. Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg vem som stod framför mig.

---

Previsoly
Jag vände mig om och sprang, ut ur skolan, så långt bort jag kunde komma från skolan. Tillslut stannade jag och gick in i en gammal busskur som inte användes längre och satte mig. Jag kröp ihop med benen mot magen. Sakta började tårarna rinna fram innan dem tillslut bokstavligt talat sprutade ut. Vad hade jag gjort? Varför var livet såhär?

---

*Torsdag och avslutning*

Rebeccas perspektiv

Jag vaknade och satte mig upp. Ett leende började byggas på mina läppar med försvann lika fort. Idag skulle jag behöva gå till skolan, till det där hemska stället där jag förmodligen skulle få en massa konstiga blickar och kommentarer. Sen skulle lärarna skälla ut mig en massa för att jag bara stack hem i tisdags, fast jag hade mina anledningar så skulle jag käfta emot med det skulle jag få gå om jag känner lärarna på skolan rätt. Igår hade jag inte gått till skolan, jag hade vägrat, sagt att jag var sjuk och mamma hade som vanligt gått med på det.

Jag reste mig upp och gick till garderoben där jag tog fram ett par shorts, ett rosa linne och underkläder. Sen gick jag till badrummet och bytte om snabbt innan jag gick ner till köket och gjorde i ordning ett glas oboy och en macka som jag satte mig och åt i soffan.

Harrys perspektiv

”Godmorgon grabbar!” Ropade Louis när han kom nerrusande för trappan.
”Godmorgon?” Frågade Liam honom och jag vände direkt huvudet mot klockan. Hon visade halv ett.
”Ja?” Började Louis ”Hur länge har ni varit uppe?”
”I tre timmar” Sa Zayn bortifrån soffan där han satt med en liten tallrik tacos från kvällen före.
”Då måste ni ha varit uppe tidigt” Sa Louis och gick till köket.
”Louis, vi vaknade halv tio” Sa jag ”Klockan är halv ett nu”
”Aha..” Fick jag som svar.
”Men titta Louis, du är uppe, det var ju tidigt!” Ropade Niall med betoning på 'tidigt' när han kom ut från toaletten. Han hade en handduk i handen som han torkade håret med. Troligen hade han varit i duschen.
”Väldigt roligt Niall, vääääldigt!” Ropade Louis inifrån skåpet han nu hade tryckt in huvudet i.

Rebeccas perspektiv

Jag låste upp dörren och gick in till huset. Dagen hade varit fruktansvärd. När jag kommit till skolan hade jag först fått en massa elaka kommentarer av nästan alla på skolan. Dels av såna som hatar One Direction och inte förstod vad jag såg i Harry men också såna som älskar One Direction och bara var avundsjuka på mig. Lärarna hade pratat med mig men ändå låtit mig förklara varför jag gjort som jag gjorde och förstått mig.

Jag satte mig i soffan och tittade på tv. Avslutningen skulle börja klockan 18 och nu var den 14. Jag hade lite tid på mig.

En och en halv timme senare var jag uppe på mitt rum. Klänningen jag skulle ha på kvällen låg på sängen och jag stod och plattade håret.
”Hallå!” Hördes det nerifrån och mamma var hemma.
”Hej” Svarade jag och stängde av plattången innan jag drog ur sladden från väggen
Jag gick till sminkbordet och började smeta på foundation på dem mörka ringarna under ögonen och på ögonlocken så att ögonskuggan skulle fastna bättre sen. Sen tog jag puder och drog svagt över hela ansiktet. Efter det satte jag på en ljusgrå ögonskugga och avslutade med mascara. Jag tittade mig i spegeln. Ganska nöjd var jag ändå.
Mamma kom in i rummet.
”Men herregud vad fin du är!” Sa mamma.
Jag såg ner på mig själv. Där stod jag barfota med min skrikrosa One Piece och festsminkad i ansiktet.
”Ja, jättefin var det..” Sa jag och skrattade lite.
”Men jag menar i ansiktet” Sa hon och log. ”Få se på det!” Hon tog tag i min haka och vinklade ansiktet uppåt.
Jag log medan hon inspekterade det.
”Du är så fin!” Hon pussade mig på näsan innan hon gick ut igen.
”Tack” Sa jag tyst innan jag gick för att hämta klänningen. Klänningen var ett svart, tight fodral med djup urringning i ryggen. I övrigt var den en helt vanligt svart klänning.
Jag tog snabbt av mig min One Piece och satte på mig klänningen. Jag speglade mig i spegeln när jag var klar. Det var ändå rätt snyggt.

”Mamma! Kolla!” Ropade jag och kom nerspringades för trappan. Jag var på väg in i köket men hejdades av Jasmine som kom ut från vardagsrummet.
”Prinsessa” Sa hon och såg på mig, uppifrån och ner.
”Gullunge!” Sa jag och lyfte upp henne.
Tillsammans gick vi ut till köket där mamma var. Jag satte ner Jasmine på golvet och hon sprang direkt till vardagsrummet.
”Du är så fin gumman!” Sa hon. Den här gången lät jag henne kalla mig gumman, jag ville inte starta ett tjafs om det nu.
”Tack” sa jag och log.

Jag gick ut ur köket och uppför trappan in till mitt rum igen. Jag kollade på klockan. 17.14. Om en kvart skulle jag behöva åka.
Det plingade på dörren.
”Rebecca” Ropade mamma. ”Kan du öppna?”
”Mm”
Jag gick snabbt ner för trappan och öppnade dörren. Min min förvandlades direkt från irriterad till chockad. Jag måste sett ut som ett spöke. Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg vem som stod framför mig.

---

Del 11. Vad tycker ni? Förlåt för kort kapitel men jag kände att det var bra att sluta här och kom inte på mer att ha emellan. Nästa kapitl kommer troligtvis upp på fredag eller lördag! Vad tycker ni? Kommentera! Slog förresten besöksrekord igår! Wiiie!

Och ja, mitt bildprogram fungerar fortfarande inte.. gah.... aja.

Previosly
”Så Haz, du har skaffat flickvän?” Frågade Danielle efter en stund för att bryta tystnaden som blivit. Hon var alltid så duktig på att bryta tystnader på rätt sätt.
”Ja..” Svarade Harry tyst och såg ner i golvet innan han tog Rebeccas hand.
Hon log mot honom och pussade honom försiktigt på kinden.

---

Harrys perspektiv

”Jag vill verkligen inte att du ska åka” Sa jag och drog bort en hårslinga ur Rebeccas hår. Klockan var tjugoåtta minuter över sex och Rebeccas buss skulle komma om två minuter.
”Inte jag heller” Sa hon snabbt och lutade sig mot min axel.
”Vi måste hålla kontakten” Sa jag och log
”Ja, absolut” Började hon ”Vi ska inte göra någonting under sommarlovet så vitt jag vet så vi kan träffas riktigt mycket!”
Jag nickade och log men skakade snabbt till av en muller. Bussen hade kommit.
”Jag älskar dig, vi ses” Sa jag och gav Rebecca en lång kyss.
”Älskar dig också” Sa hon och släppte min hand och sprang till bussen som höll på att stänga dörrarna. Hon vinkade snabbt till mig innan hon gick in och jag stod nu ensam kvar.
Bussen åkte sakta iväg framför mina ögon och Rebecca försvann.

Rebeccas perspektiv

Jag tittade bakåt, på Harry som bara blev mindre och mindre. Tillslut försvann han bakom en massa skog och åkrar. Idag var det måndag, på torsdag skulle vi sluta skolan. Troligtvis skulle jag och Harry träffas på sommarlovet som inte var så långt borta men det kändes som en oändlighet dit. Vi hade bara hunnit vara med varandra i ett dygn men det kändes verkligen som vi känt varandra hela livet, allting kändes så rätt med honom.

Bussen stannade till och jag väcktes med ett ryck ur mina tankar. Att döma av vad jag lyckades se genom fönsterna hade vi stannat på stationen innan den jag skulle av. Det var kanske tre människor som gick av och 5 nya som klev på. Nästa station skulle det garanterat bli folk som ska av på eftersom det är slutstationen.

-

”Jag är hemma!” Ropade jag när jag klev in genom dörren vid halv 8.
”Hej gumman” Ropade mamma och kom utrusande från köket med ett blå och vit randigt förkläde på sig. Hon kramade mig hårt. ”Gud vad jag har saknat dig!”
”Mamma, jag var borta i ett dygn, snälla” Sa jag och backade.
”Okej” Sa hon och försvann in till köket igen.
Jag böjde mig ner för att ta av mig skorna och gick sen upp på mitt rum.

Harrys perspektiv

”Home sweet home!” Sa Louis när vi kom innanför dörrarna till vårat hus. Han slängde sig på soffan och slog på tv:n.
Niall slängde sig i den ena sackosäcken på golvet och Zayn i den andra. Liam försvann in på toa och jag gick till köket för att värma en smörgås.
”Eyy du!” Ropade Niall ”Kan du göra något till mig också? Blev plötsligt väldigt hungrig..”
”Du får hämta själv, jag är ingen slav!” Svarade jag irriterat och försökte dölja leendet på mina läppar samtidigt som jag tog ut den färdiga smörgåsen ur mikron. Jag la den på en tallrik och satte mig i soffan bredvid Louis.

-

”Godnatt” Sa jag till resten av killarna som tydligen tänkte vara uppe halva natten.
”Godnatt” Svarade dem andra killarna och jag gick upp, in till mitt och Louis rum.
Jag tog av mig tröjan, byxorna och strumporna och slängde mig i sängen med bara kalsongerna på. Jag tog min mobil och började skriva ett sms till Rebecca. Jag saknade henne redan sjukt mycket!
'Hej sötnos! Hur är det? Saknar dig grymt! Puss'
Jag läste igenom sms:et några gånger innan jag slutligen tryckte på 'skicka'.

Jag la mobilen på sängbordet och hann precis krypa ner under täcket innan mobilen plingade till. Jag tog den snabbt och tryckte på 'öppna'.
'Hej älskling! Jag har det bra, hur har du det? Saknar dig med! Puss' Stod det
Jag funderade på vad jag skulle svara men kom tillslut på att jag var tvungen att sova eftersom att jag gäspade ungefär varannan sekund.
'Bara bra! Men är sjukt trött nu, lång dag vettu'. Haha, hörs imorrn. Kram!' Skrev jag tillslut och skickade. Hennes svar kom fort.
'Okej. Hörs imorrn. Kram'.
Jag la undan mobilen och kröp ihop under täcket. Jag somnade fort.

Rebeccas perspektiv

”Rebecca!” Ropade Sandra dagen efter när jag återigen var i skolan.
”Ja?” Sa jag nonchalant. Sandra har alltid varit den där kaxiga tjejen som struntar i allt och alla om det inte har hänt något mycket speciellt. Hon har aldrig gillat mig eller varit speciellt snäll mot mig så varför skulle jag vara det mot henne?
”Jag såg den här bilden på dig och Harry Styles i tidningen igår” Sa hon och visade en bild på mig och Harry från igår på sin Ipad. Naturligtvis visade bilden precis när vi skulle kyssas. ”Är det du?”
”Nej?” Jag vände mig om och började gå mot klassrummet som vi skulle ha NO i. Hon följde efter mig.
”Det är du, bara erkänn!” Sa hon med sin otroligt pipiga och irriterande röst.
”Nej!” Nästan skrek jag. Dem få personer som satt i korridoren ryckte till och jag mimade ett 'förlåt' till dem.
”Det är du, eller hur?” Fortsatte hon.
”Okej” Sa jag och stannade upp Sandra i korridoren där vi nu var ensamma. ”Du måste hålla käft om det här”
Hon nickade kort och svalde medan hon lät Ipaden glida ner i väskan.
”Det är jag på bilden och ja, jag är tillsammans med Harry Styles” Började jag. ”Men säger du det till någon så är du körd. Uppfattat?”
”Jag lovar!” Sa hon och jag gav henne ett svagt leende. Varför visste jag inte, men det kändes som att det var en helt annan Sandra jag stod och pratade med, den Sandra som jag alltid velat skulle komma fram ur den kaxiga Sandras kropp. Nu hade den gjort det och om Sandra skulle fortsätta vara såhär, så skulle vi kanske kunna utveckla en vänskap, det kändes väldigt nära för tillfället men jag visste att om bara några timmar skulle vänskapen vara så långt borta som det bara går, hon skulle berätta det för alla.

Det ringde in och jag gick in och satte mig på min plats i klassrummet.

-

En och en halv timme senare ringde det ut och hela klassen strömmade ut. Jag gick idag med alla andra ut ur klassrummet till skillnad från dem flesta dagarna då jag brukar vara sist ut.
Jag stannade en bit utanför klassrummet där resten av klassen stannade och tittade på något som hängde på väggen. Jag trängde mig fram och fick se dagens framsida av 'Manchester-nytt'. Rubriken var en stor fet text där det stod 'Harry Styles och hans nya flickvän i en het kyss efter en dejt'. Under var det två bilder på mig och Harry precis innan vi skulle kyssas och upptäckte att det stod en drös med paparazzis framför oss.
Jag såg snett mot höger där en leende Sandra satt. Jag suckade tyst och gick fram till henne.
”Kom” Mumlade jag surt och drog bort henne en bit bort där vi var ensamma.
”Du skulle inte berätta ju!” Nästan skrek jag
”Äsch vadå?” Började hon. Jag visste att nu skulle en massa bortförklaringar komma som på rullande band. ”Jag sa det bara till läraren som tyckte att det var en bra idé att sätta upp framsidan så att hela skolan skulle kunna se”.
”Du sa det till vilken lärare?” Frågade jag
”Vaktmästaren..”
”Vaktmästaren?! Han som är den falskaste läraren på hela skolan? Hur tänker du?” Sa jag upprört och vankade fram och tillbaka medan Sandra stod still och funderade på vad hon skulle svara. Tillslut öppnade hon munnen.
”Men kom igen, det är ju bara skolan som vet om det.”
”Ja, bara skolan. Det är ju typ 700 personer på den här skolan” Började jag. ”Vet du, imorse litade jag för första
gången på dig, jag trodde att du kunde hålla en liten hemlighet. Var det så mycket begärt?!”
Nu kände jag att tårarna var på väg.
Jag såg att hon funderade länge på vad hon skulle säga. Tillslut bestämde jag mig för att säga någonting först.
”Nu vet hela skolan om en liten sak som jag bad dig om att hålla hemligt. Jag visste egentligen att det skulle bli såhär, men jag vågade chansa. Nu vet jag att jag inte ska våga chansa något mer, frör det lönar sig ändå inte. Jag tyckte att den snälla Sandra kommit fram, men hon försvann lika fort som hon kom, det kan inte fortsätta såhär”
Jag vände mig om och sprang, ut ur skolan, så långt bort jag kunde komma från skolan. Tillslut stannade jag och gick in i en gammal busskur som inte användes längre och satte mig. Jag kröp ihop med benen mot magen. Sakta började tårarna rinna fram innan dem tillslut bokstavligt talat sprutade ut. Vad hade jag gjort? Varför var livet såhär?

---

Jag vet att min uppdatering suger.. Kommer vara upptagen i stort sätt hela Juni från och med den 16:e. Men vi får försöka ta igen det i Juli!
Jag vet att det inte är någon bild med den här gången men min bildsakemoj krånglade så jag kunde helt enkelt inte göra någon bild..
Mycket kommentarer nudå!

Previosly
Jag gick också dit och satte på mig mina converse, som även dem var vita, innan jag gick ut ur lägenheten och stängde igen dörren som låstes av sig själv. Jag tog Rebeccas hand och tillsammans började vi gå.

---

Harrys perspektiv

Vi satte oss ner på en parkbänk och började på glassarna vi nyss köpt i kiosken.
Än så länge hade dagen varit ganska lugn, bara några få fans hade kommit fram till mig, vilket var ganska skönt.

”Du borde verkligen inte betalat allting” Sa Rebecca plötsligt
”Klart jag skulle gjort!” Protesterade jag med ett flin. För visst betalade man allt tjejen vill ha? Jag var inte så bra på förhållanden upptäckte jag nu.
”Nehe, jag kunde i alla fall betalat min!” Sa hon och skrattade
”Nej, det skulle du inte alls! Nu räcker det med den här diskussionen, jag skulle betala allt och det gjorde jag!” Sa jag surt men med ett leende på läpparna. Jag tog min glass och gjorde en prick av glass på hennes näsa.
Hon skrattade till, sådär som bara hon kan.

Rebeccas perspektiv

”Så glad att du kom igår” Sa Harry när vi två timmar senare var på väg hem.
Efter att vi ätit glassen hade vi gått ner till ån, det var inte så mycket folk där så vi hade fått vara själva och ostörda. Sen hade vi gått till en liten, ganska trevlig affär och köpt lite mellanmål som vi hade tänkt att äta tillsammans med resten av grabbarna lite senare. Vi hade köpt en massa plock, korv, smörgåsrån, en massa frukt och mycket annat. Nu var vi på väg hem, eller till hotellet.
”Verkligen?” Jag vände blicken uppåt mot Harry
Han nickade mot mig och tog min hand.
”Jag är glad att jag kom” Jag log mot Harry
”Ja, annars skulle inte vi träffas” Han log mot mig och böjde sig ner. Våra läppar skulle precis mötas i en kyss när våra ögon bländades av en massa blixtar.
Båda ryckte till och såg en massa paparazzis och journalister som alla försökte få ett foto eller något av Harry och mig. Dem knuffades och skrek i munnen på varandra.
”Harrys nya flickvän är här, dem ska kyssas!” Ropade en
”Hur känns det att äntligen fått Harrys hjärta?” Frågade en annan och jag antog att den frågan var till mig men jag ignorerade det.
”Kom” Viskade Harry i mitt öra och tog ett hårdare tag om min hand innan han började springa.
Jag nickade hastigt och sprang efter honom. Allt jag ville var att springa därifrån, bort från alla dumma journalister. Jag antog att det skulle bli såhär i mitt förhållande med Harry men det var väl bara att vänja sig. Jag gillade verkligen Harry så ett par idiotiska fotografer skulle inte få förstöra det!

Tillslut stannade vi, efter ungefär 10 minuters språng. Vi hade kommit in till något slags kafé som öppnat åt oss när vi kom springades och låste alla andra dörrar så att vi skulle kunna vara själva. Ja, förutom personalen då.
”Fö... Förl..” Började Harry men jag hann avbryta
”Det är lugnt” Sa jag och han log tacksamt medan han ansträngde sig för att börja andas normalt igen.
Jag satte mig på en stol och tog långa, djupa andetag. Jag hade ingen bra kondition och hade aldrig haft heller men jag hade ändå lyckats få högsta betyg i idrott. Ganska konstigt med tanke på det lilla jag ändå gör på idrottslektionerna. Idrott har aldrig varit mitt starkaste ämne direkt.

Harrys perspektiv

Varför skulle paparazzis alltid komma vid dem mest opassande tillfällena? Tänkte jag för mig själv när jag och Rebecca 10 minuter senare var på väg tillbaka till hotellet. På cafét hade vi fått varsit glas vatten att dricka eftersom både jag och Rebecca blivit väldigt törstiga när vi sprungit.

”Det var mysigt idag, även om det blev lite mycket där på slutet” sa Rebecca plötsligt och avbröt mina tankar.
Jag nickade och tog Rebeccas hand.
”Det är så tråkigt att du måste åka hem ikväll” Började jag för att bryta tyststaden som uppstod
”Jag vet..” Svarade hon ”Men vi måste hålla kontakten”
”Det måste vi absolut” Sa jag och log mot henne. ”Jag lovar”
Hon log tacksamt mot mig.

”Tjaba tjena Harecca!” Ropade Niall när jag och Rebecca 7 och en halv minut senare öppnade dörren till hotellrummet där alla, förutom Liam, nu återigen var samlade.
”Harecca?” Frågade jag och tog av mig skorna innan jag gick och satte mig på en liten pall på golvet. Rebecca kom strax efter mig och satte sig på golvet bredvid mig.
”Ja, ni är ju ett par nu. Då sätter man ihop era namn till ett, precis som Larry Stylinson, fast erat blir Harecca”
”Aha” Svarade jag och både jag och Rebecca nickade.
”Kom och sätt dig här” Sa jag och vände mig mot Rebecca. Jag flyttade mig lite åt höger på pallen så att Rebecca också skulle få plats.
Hon log tacksamt mot mig och hoppade upp bredvid mig. Jag la handen på hennes rygg. Hon vände sig mot mig och log stort.

 

Liams perspektiv

”Hej i stugan” Ropade jag och gick in i vardagsrummet, hand i hand med Danielle.
”Hejsan grabben!” Sa Louis och log mot mig.
Danielle fnittrade till och satte sig tillsammans med mig i den enda stolen som fanns kvar ledig.

Danielle skakade lätt på mig efter en stund och såg mot Rebecca.
”Juste, ehum, Danielle, det här är Rebecca, Harrys nya flickvän” Sa jag snabbt och harklade mig ”Rebecca, det här är Danielle, min flickvän”
”Trevligt att träffas” Sa Danielle och skakade hand med Rebecca fort
”Detsamma” Svarade Rebecca och log

”Så Haz, du har skaffat flickvän?” Frågade Danielle efter en stund för att bryta tystnaden som blivit. Hon var alltid så duktig på att bryta tystnader på rätt sätt.
”Ja..” Svarade Harry tyst och såg ner i golvet innan han tog Rebeccas hand.
Hon log mot honom och pussade honom försiktigt på kinden.

---

Del 9! Vad tycker ni? Vill ha mer kommenterar, gärna långa, det gillar jag, hihi.

Jag ber om usräkt igen för min dåliga uppdatering men det händer mycket nu.. Jag går sista året på min skola och nästa r byter vi klasser så vill vara med min nuvarande klass så mcket som möjligt, hoppas ni förstår?

Previosly
”Kom, vi går till mig” Sa han och tog min hand.
Jag nickade och stängde igen dörren som låstes av sig självt.
Jag följde efter honom. Nästan hela vägen såg jag på honom. Hans fantastiska ansikte, framförallt ögonen, så vackra.

”Här” Sa Harry plötsligt och öppnade en dörr till höger om oss.
Jag nickade och gick in.

---

Louis perspektiv

Jag såg på Rebecca och Harry där dem kom och satte sig i soffan bredvid mig. Hon var ganska söt den där Rebecca. Jag hade inte haft tid att inspektera henne tidigare, jag hade mest sett henne som en vanlig tjej. Hon var väldigt fin. Hennes profil passade perfekt för hennes ansikte. Hårets färg passade perfekt in mot hudtonen och ögonen var väldigt, väldigt vackra.
Kom igen Louis, du har flickvän tänkte jag för mig själv. Sluta med dem här tankarna nu.

”Så ni är tillsammans nu?” Frågade Zayn och drog handen genom håret snabbt
Harry såg mot Rebecca och han tog hennes hand och flätade samman deras fingrar.
”Jag vet inte riktigt..” Sa Harry och log mot Rebecca ”Jag skulle inte ha något emot det”
”Inte jag heller” Sa Rebecca
”Bra, då säger vi att ni är det!” Avbröt Niall
”Kyss he..” Började Liam men insåg att det var försent. Harry hade redan sina läppar tryckta mot Rebeccas.
Jag kände en klump i magen, men varför? Hade jag börjat gilla Rebecca? Jag hade ju fortfarande en flickvän som jag älskade otroligt mycket, Eleanor.
Jag slängde iväg tankarna för stunden och bestämde mig för att vara social med resten av gänget.

Harrys perspektiv

”När skulle du åka idag?” Frågade jag Rebecca
”Alltså, jag skulle ju ha varit i skolan idag eftersom att det är måndag, men vi skulle ändå bara haft en idrottsdag idag, därför kunde jag vara här idag” Började hon ”Men någon gång ikväll, sista bussen går halv sju”
”Okej” Svarade jag henne ”När skulle vi åka tillbaka till London?”
”Vid åtta ikväll” Svarade Niall fort och jag nickade
”Vad bra, vi skulle vara lediga idag också så vi hinner göra massor tillsammans!” Skrattade jag och drog med min lediga hand på Rebeccas rygg. Rebecca, som nu var min flickvän, min underbara flickvän.
Plötsligt ringde det i Rebeccas telefon.
”Ursäkta mig..” Sa hon tyst och reste sig upp och gick in till sovrummet.

5 minuter senare kom Rebecca tillbaka. Hennes ansiktsuttryck, som varit väldigt glatt när hon gick, var nu ledset.
”Har det hänt nåt?” Frågade jag och ställde mig upp och gick närmare henne.
Hon stannade framför mig och la sitt huvud mot min axel. Jag la mina händer på hennes axlar och lät dem vila där.
Snart hörde jag snyftningar från henne.
”Vad har hänt?” Frågade jag åter igen och luktade henne i håret, en blandning av smultron och blåbär.
”Ska vi gå in i sovrummet och prata bara vi?” Frågade jag
Hon nickade och sträckte på sig. Hon var alldeles röd i ögonen.
Jag tog hennes hand och tillsammans gick vi till sovrummet.

Rebecca satte sig på sängen och jag satte mig bredvid.
”Så, förklara nu vad som har hänt, jag vill veta gumman” Sa jag och tog hennes händer
”Det..” Började Rebecca och torkade bort lite tårar från ögonen ”Det var mamma som ringde”
”Och vad sa hon?” Frågade jag snabbt
”Att.. att...” Tårarna började rinna ännu mer på Rebecca ”Att pappa kört mormor till sjukhuset eftersom att hon fått smärtorna i höger sida av bröstet igen”
”Okej, sa hon något mer?”
Rebecca nickade.
”Att dem undersökt henne” Tårarna rann riktigt ordentligt på henne nu ”Dem sa att hon hade cancer i ena halvan av bröstet, hon kommer inte bli frisk på grund av att den har hunnit sproda sig så långt. Hon kommer kanske bara överleva en månad till”
Tystnaden blev stor när hon sa det sista. Herregud, skojade hon med mig?
”Skojar du med mig?” Slängde jag ur mig
Hon skakade på huvudet medan hon febrilt försökte få bort alla tårar som kom ur ögonen. Hon misslyckades då hon bara han ta bort en tredjedel av allt som kom.
”Men gumman, herregud” Sa jag och tog tag i hennes ansikte och vinklade det mot mig.
”Det är jobbigt just nu, det kommer vara det ett tag, men du klarar det!” Sa jag och försökte låta tröstande. ”Du har mig, jag kommer finnas vid din sida!”
”Säkert?” Frågade Rebecca med sin ljuvliga stämma som nu var dränkt av tårar, men den var ändå ljuvlig
Jag nickade och för första gången på länge log Rebecca.
”Kom, vi går ut till dem andra” Sa jag och kysste Rebecca på nästippen.
Hon nickade och vi reste oss upp och gick tillsammans ut till vardagsrummet där bara Niall och Zayn satt kvar.
”Vart tog dem andra vägen?” Frågade jag och riktade mitt ansikte mot Zayn
”Dem gick en promenad” Svarade han fort
”Jag ska gå och köpa en macka” Sa Niall hastigt och försvann ut genom dörren.
”Och jag ska ut och röka” Sa Zayn
”Du måste sluta med det!” Sa jag
”Jag försöker!” Skrek han när han kommit ut genom dörren
”Bara vi kvar då” Sa jag och vände mig mot Rebecca
Hon nickade och log mot mig.
”Vill du göra något?” Frågade jag
”Jättegärna, jag behöver komma bort från mina tankar om mormor, tänka på något kul istället” Hon log mot mig
”Vi kan gå en promenad om du vill?” Började jag ”Kanske i parken?”
”Men alla dina fans då?” Sa Rebecca ”Dem kommer vilja ta bilder med dig hela tiden”
”Nejdå, det får dem inte nu” Svarade jag snabbt
”Och sen kommer dem se att jag är med dig, alla kommer tro att jag är din flickvän, vilket jag är, men jag vill inte att det ska gå ut till folket, och sen kommer alla hata mig” Sa hon och riktade blicken nedåt.
”Men det kommer inte vara så, vi kommer springa om det kommer fans, okej?” Sa jag och tog hennes hand
”Okej” Svarade hon och började gå mot utgången där hon snabbt snörade på sig sina vita converse och väntade sen på mig.
Jag gick också dit och satte på mig mina converse, som även dem var vita, innan jag gick ut ur lägenheten och stängde igen dörren som låstes av sig själv. Jag tog Rebeccas hand och tillsammans började vi gå.

---

Del 8 det där då? Vad tycker ni? Kommentera mycket så kanske nästa del komer imorgon! ;)

Jag måste be om ursäkt för min dåliga updatering den här veckan men har inte haft ork att skriva över huvudtaget. Ska försöka komma igen nu och verkligen skriva mycket så att det kommer många delar innan jag åker bort den 16.

Previosly
”Wow!” Sa jag och log ännu större ”Jag känner absolut så för dig, för mig är du inte bara den snygga killen från One Direction utan du är verkligen Harry Styles, inte den kända utan bara Harry.
Han log mot mig och ställde sig upp. Fortfarande höll han i min hand så jag följde honom. Vi gick mot varandra, närmre och närmre tills våra läppar möttes i en öm kyss.

---

Harrys perspektiv

”Vi ses imorgon då” Sa jag och kysste Rebecca en sista gång innan hon gick in till sitt hotellrum där hon för natten skulle sova. Vi hade bestämt oss för att sova i olika hotellrum eftersom att vi trots allt bara haft en dejt.

Sakta började jag gå mot mitt hotellrum. Antagligen skulle alla killarna sitta inne på mitt och Louis rum eftersom att det var störst. Dessutom fanns det mycket mer saker att göra inne på vårat rum. Vi hade tilldelats det största rummet medan Liam, Zayn och Niall hade fått varsit litet rum med endast ett litet badrum och en dubbelsäng.

Mycket riktigt, när jag kom in i hotellrummet satt alla killar och pratade, trots att klockan var halv 12.
”Yo Harold!” Ropade Zayn när han fick syn på mig. En sekund senare hade alla blickar vänts mot mig.
”Hej” Sa jag kort och tog av mig skorna innan jag snabbt gick in på toaletten och låste om mig. Jag såg mig i spegeln. Var jag verkligen så snygg som Rebecca sagt att jag var? Jag vara bara en vanlig kille.

Efter kyssen hade vi gått ut på en liten balkong och satt oss. Vi hade pratat om allt mellan himmel och jord. Mellan varven hade det kommit en kyss men vi hade hållit varandras händer hela tiden. Hon hade berättat om sin familj och hur det var att leva i Manchester. Så som jag uppfattade det verkade det som att det inte händer så mycket i Manchester, förutom när Manchester City och Manchester United spelar fotboll.
Tillslut hade hon sagt att hon behövde gå och jag hade följt med henne till dörren.

”Hazza, kom ut nu!” Ropade Liam som var den ända som fortfarande kallade mig Hazza.
”Mm” Sa jag snabbt och låste upp dörren och gick ut. Jag gick snabbt igenom vardagsrummet och in till sovrummet där jag bytte om till mjukiskläder innan jag gick ut till killarna igen.

”Hur gick det?” Frågade Louis när jag satt mig ner i soffan mellan Liam och Niall.
”Bra” Sa jag och fixade till håret
”Kysstes ni?” Frågade Zayn som hängde på en pall bredvid soffan.
”Varför undrar du?” Frågade jag med ett mystiskt flin
”Jag vill veta!” Sa han
”Tänk om du inte får det?” Jag skrattade
”Jätteroligt!” Sa Louis och fejkskrattade ”Nej men seriöst, kysstes ni?
”Okej, okej, ja, det gjorde vi” Sa jag och gömde snabbt ansiktet i händerna eftersom att jag blev helt röd i ansiktet.
”Åh, Harry! Nu har du fått tjejbasiller!” Sa Liam
”Ska du säga som pussas med Danielle hela tiden!” Skrattade jag
”Gör jag inte alls det!”
”Det gör du visste” Flikade Niall in.
”Vad har ni gjort medan ni varit borta?” Sa jag smabbt för att undvika fler frågor om dejten.
”Suttit här och pratat mest” Sa Niall
”Ja, fast lite annat har vi ju gjort, eller hur Louis?” Sa Liam snabbt
”Eh, va? Nej?” Sa Louis fast man märkte att han ljög
”Kom igen, berätta nu! Haz vill höra!” Sa Liam
”Vill jag?” Frågade jag och vände mig mot Liam
”Klart du vill!” Sa han
”Okej, berätta nu Louis!” Sa jag och skrattade
”Jag busringde massa folk, dem blev helt galna när dem fick reda på att det var jag..” Skrattade Louis.

Vi satt uppe och babblade på rätt länge den kvällen. Tillslut sa Niall att han skulle gå och lägga sig och vi andra höll med. Klockan hade ändå blivit 3.

Rebeccas perspektiv

Jag masade mig sakta ur den sköna sängen. Harry hade verkligen bokat ett underbart rum till mig. Sen att han betalade allting gjorde ingenting sämre.
Jag kollade på klockan och fick nästan panik när jag såg vad den visade, 10.04. Harry kunde vara här när som helst, vi hade sagt vid 10 ju.
Jag slängde mig in i badrummet och hoppade in i duschen. Efter två minuter stängde jag av vattnet och gick ur duschkabinen. Jag torkade mig snabbt och gick ut till sovrummet igen. Jag tog snabbt på mig ett par mörka jeans och en vit tröja som jag köpt igår. Jag hade inget smink med mig så det fick jag klara mig utan idag.

Efter en kvart kunde jag äntligen pusta ut, jag hade hunnit och Harry hade inte kommit. Jag kollade på klockan igen, 10.20.
Jag hann precis lägga ner mobilen på sängen när det knackade på dörren. Jag log för mig själv medan jag gick för att öppna.
Jag öppnade dörren och blev inte direkt förvånad när jag fick se Harry.
”Hej sötnos” Sa han och omfamnade mig innan han gav mig en kyss.
Jag avslutade kyssen efter 10 sekunder.
”Hejsan” Sa jag och log romantiskt.
”Kom, vi går till mig” Sa han och tog min hand.
Jag nickade och stängde igen dörren som låstes av sig självt.
Jag följde efter honom. Nästan hela vägen såg jag på honom. Hans fantastiska ansikte, framförallt ögonen, så vackra.

”Här” Sa Harry plötsligt och öppnade en dörr till höger om oss.
Jag nickade och gick in.

---

 

Så det där var alltså del 7. Vet att det blev ett dåligt kapitel men hade verkligen ingen idé. Vad tycker ni ska hända? Behöver verkligen tips. Hur var den här delen? Kommentera det med!

Previosly
Efter 3 minuter ringde det på mobilen. Jag suckade och svalde tuggan av sallad jag hade i munnen innan jag tog upp mobilen. Jag kollade på displayen och fick en chock. På displayen stod det 'Harry Styles <33'.

---

Rebeccas perspektiv

Darrande tryckte jag på 'Svara' och satt mobilen till örat.
”Rebecca” Sa jag med osäkerhet på rösten
”Hej, det är Harry!” Sa en röst på andra sidan, den lät definitivt som Harrys, ingen tvekan om det.
”Hej” Svarade jag och log lite
”Förlåt om det var lite hastigt på signeringen och så men jag var tvungen att säga någonting, vi hade inte så mycket tid” Sa Harry ganska snabbt ”Så jag tänkte om vi skulle ta en middag ikväll, om du är kvar i Manchester då förstås”
”Nej, eller alltså, jag hade tänkt att åka hem efter lunchen men jag kan stanna om du vill” svarade jag
”Vart bor du?”
”En bit utanför Manchester”
”Okej, alltså, du måste inte ta en middag med mig om du vill men jag skulle vilja förklara en del saker för dig där” Sa han
Jag fick en bra känsla i magen, han hade en del saker att berätta för mig. Herregud, vi hade bara setts 2 gånger, vad var det här?
”Självklart vill jag ta en middag med dig, allting känns så overkligt just nu bara” Sa jag och gav ifrån mig ett litet skrattljud.
”Jag förstår det, det är ganska overkligt för mig också” Han skrattade
Sen blev det tyst, en ganska pinsam tystnad.
”Men jag kan väl komma förbi NK huset ikväll då?” Frågade jag för att bryta tystanden
”Ja, absolut, vid 5?” Frågade han
Jag kollade på klockan, halv fyra.
”Ja, absolut!”
”Bra, vi ses”
”Ses” Jag la på och la ner mobilen på bordet. Det spelar ingen roll om det inte lämpligt på en restaurang eller inte, jag hade en dejt med Harry Styles från One Direction. Fast, vi skulle bara äta middag, det kanske inte räknades som dejt.

Jag proppade i mig det sista av salladen och gick sen ut i den ganska varma sommardagen.
Jag tog upp min mobil och ringde mamma
”Mamma” Svarade hon
”Sluta säg så” Sa jag argt
”Okej då, vad var det?”
” Jag kommer inte hem förrän sent ikväll, kanske till och med imorgon” Sa jag
”Vad an detta?” Frågade hon med sin koncentrerade röst
”Harry vill gå ut på dejt med mig” Sa jag kort
”Men min lilla flicka, vad roligt!” Nu lät hon helt plötsligt jätteglad
”Jag vet” Jag vet att jag lät väldigt ointresserad men i verkligheten log jag stort, klart att jag var stolt.
Mamma skrattade
”Men ring om du inte kommer hem ikväll” Sa hon och ännu en gång hade hennes röst bytt tonart, den här gången till en mammig ”Åh, vad jag kommer sakna min lilla flicka!”
”Jag lovar” Sa jag som svar och ignorerade det andra om att hon kommer sakna mig
”Vad bra” Svarade hon, nu lät hon glad igen
”Aa, ses” Jag la på luren innan hon han säga någonting.

Jag såg på klockan, den hade hunnit bli fyra. Om en timme skulle jag vara på NK. Jag bestämde mig för att gå in i gallerian och shoppa lite, man verkar ju mycket coolare om man kommer med lite shoppingpåsar än utan. Jag skulle kolla på kläder och skor men framför allt någonting som jag skulle ge Harry när jag kom. Men vad ska man köpa till en kille som har allting, choklad? Fast då kanske han tror att jag vill att han ska bli tjock. En snygg tröja? Då är ju risken stor att han har en sådan likadan och det skulle bli hemskt pinsamt.

Jag kunde inte bestämma mig där och då utan gick in till gallerian och hittade en affär som sålde lite finare saker, inte bara kläder, mat eller leksaker.

Jag stod länge och funderade men tillslut valde jag en hjärtask med choklad i. Den var fin, lite romantisk men inte supermycket.
Jag betalade och gick sen vidare.

Jag kom ut från portarna på Hollister, som var mitt sista stopp, med alla mina fyra påsar som det blivit efter allt shoppande. Kläder, skor, smink och en massa annat småkrafs fanns det där i. Jag tog upp mobilen och såg på klockan. 16.56. Jag hade alltså 4 minuter på mig att ta mig upp till NK. Som tur var var det bara en trappa upp och sen nästan rakt fram.

Jag kom fram när det var en minut kvar. Jag gick in på NK. Hur skulle jag göra för att få komma till Harry nu? Jag behövde inte fundera länge på den saken för en dörr öppnades framför mig. Ut kom Harry och vinkade till mig att komma dit. Jag nickade och gick mot honom.
”Vi går in här” Sa han och jag följde efter honom.
Vi kom in i ett litet rum som verkade vara killarnas loge.
”Du kan hänga av dig kläderna här” Sa han.
Precis när jag skulle ta av mig jackan hindrade han mig.
”Låt mig ta din jacka” Han tog av den
”Tack” Sa jag med ett leende.
Han log och la jackan på en soffa som stod intill. Själv la jag shoppingpåsarna på golvet men behöll presenten i handen.

”Jag tänkte att vi ska gå in till ett annat rum här, där har jag dukat” Sa han, fortfarande leende. Åh, han var så söt nu när han 'vuxit upp'. Han var söt förut också men nu var han ännu sötare!
Jag nickade till svars och han öppnade en dörr som ledde ut till den korridor vi tidigare gått i.
”Åh, Harry, ska du äntligen på dejt?!” Louis kom och mötte oss
”Käft” Sa Harry ”Försvinn!”
Louis nickade och försvann utom synhåll.

”Här ska vi gå in” Harry pekade på en brun dörr framför oss.
Jag klev in i rummet. Harry hade verkligen gjort det fint. Ett rum som annars såg ut att vara ett litet vilorum med tanke på dem mörka gardinerna och sofforna hade han nu fått till ett riktigt mysrum. På bordet låg det en fin vit duk och det var dukat med fint, vitt porslin. Glasen var stora, fina i glas och en colaflaska stod bredvid. På bordet stod två kastruller, antagligen fanns maten vi skulle äta i dem.
”Varsogod” Sa Harry och drog ut stolen som jag tydligen skulle sätta mig på.
Jag log och satte mig på stolen.
Han gick runt till andra sidan och satte sig på den andra stolen.
”Du kan ta” Sa han och öppnade locken till kastrullerna.
I den ena fanns det pasta och i den andra någon slags sås, det luktade gudomligt gott!
Jag tog lite pasta och lite av den där såsen. Jag luktade på det återigen.
”Gud vad gott det luktar!” Fick jag ur mig.
Harry skrattade lite smått som svar medan han själv tog mat.
Jag började lite smått. Det smakade fantastiskt! Det bästa jag ätit!

”Jag har någonting till dig!” Sa jag när vi ätit upp. Vi hade pratat en del men han hade fortfarande inte sagt någonting om varför han bjöd hit mig.
Jag gav honom chokladen.
”Åh, tack!” Sa han och sträckte sig efter min hand.
Till min egen förvåning gav jag honom den och han tog den. Han höll i den länge.

”Så, varför gav du mig ditt nummer? Jag blev helt chockad när jag fick det” Skrattade jag
”Just ja, jag skulle ju berätta” Han flätade ihop våra fingrar. Jag gjorde inte motstånd den här gången heller, Det var mest mysigt.
”Jo, förra gången vi var i Manchester såg jag dig. Jag tänkte lite extra på dig, du var så vacker” han gjorde en paus men jag bara log. ”Jag visste ju inte vad du hette eller någonting, men jag visste att den där tjejen vill jag träffa igen. Det var därför, med killarnas hjälp vi bokade in en ny signering i Manchester så jag kanske, om du kom, skulle få träffa dig igen. Tydligen så funkade det ju för du kom uppenbarligen. När vi sen stod där, mittemot varandra, eller, du stod och jag satt, så kände jag bara att jag måste säga någonting. Det första jag fick ur mig var att få ditt nummer så vi kanske kunde boka någonting att göra tillsammans senare” Han gjorde ytterligare en paus men jag bara fortsatte att le. ”Det jag vill få ut med detta är att jag, trots att vi bara setts 3 gånger, faktiskt gillar dig. Din personlighet, ditt utseende, ja, allt. Det jag vill få ut med detta är att jag, trots att vi bara setts 3 gånger, faktiskt gillar dig. Du kanske inte känner så för mig men jag känner att jag, för första gången, hittat någon som jag faktiskt gillar, på riktigt.”
”Wow!” Sa jag och log ännu större ”Jag känner absolut så för dig, för mig är du inte bara den snygga killen från One Direction utan du är verkligen Harry Styles, inte den kända utan bara Harry.Han log mot mig och ställde sig upp. Fortfarande höll han i min hand så jag följde honom. Vi gick mot varandra, närmre och närmre tills våra läppar möttes i en öm kyss.

---

Okej, det där var del 6, vad tycker ni? Det är så många som besöker men nästan ingen kommenterar, kan inte ni som bara läser också kommentera? Det skulle betyda supermycket!

Förlåt för att det inte kommit något kapitel tidigare, men nu dem sista veckorna i skolan är det lite jobbigt, massa prov och sådant. Imorgon åker jag på klassresa så troligtvis kommer del 7 upp på torsdag eller fredag (:

Previosly
Jag såg runt omkring i rummet, det var massa tjejer överallt men också någon kille. Blonda, rödhåriga, brunhåriga, svarthåriga men också några med udda färger som grön, rosa och blå på håret. Jag gick igenom rummet med ögonen sakta och väl. När jag kommit till mina sista genomgång såg jag henne. Hon stod där och såg allmänt söt ut.

---

Harrys perspektiv

Jag tror att jag satt och glodde på henne i flera minuter för när jag återfick förståndet låg det flera saker som jag skulle signera nedanför mig. Jag signerade dem fort.
”Vad hände?” Frågade Liam som satt till höger om mig
”Jag såg henne!” Sa jag tyst
”Wow, vart?!” Ropade Louis genom hela rummet
”Käft!” Sa jag och vände mig mot honom
Louis såg frågande på mig.
”Lite tystare” Förklarade jag och han nickade
Jag pekade bort mot den brunhåriga tjejen.
”Heting!” Sa Louis
”Äsch...” Jag såg bort mot henne en sekund men tittade snabbt ner eftersom det såg ut som att hon tittade mot mig.

Kön blev kortare och kortare allt eftersom tiden gick. Tjejen kom allt närmare och jag blev nervösare och nervösare. Många frågor dök upp i huvudet. Vad skulle jag säga till henne när hon kom fram? Hur skulle hon reagera? Skulle vi hinna prata någonting på den lilla tid som man har med varje fan innan nästa kommer, knappt 30 sekunder har man på sig.

Liam klappade mig plötsligt lätt på knäna.
”Tagga tagga” Sa han och jag såg mot kön. Niall, som satt längst bort och alltså signerade all först, hade börjat signera min tjejs första grej.
Jag fick en otroligt chockad min. Jag måste ha suttit och dagdrömt i minst tio minuter men ändå varit vid medvetande eftersom jag tydligen signerat allt som kom fram till mig.
”Vad ska jag säga? Hjälp!” Jag vände mig mot Louis
Han hann bara skaka snabbt på huvudet innan tjejen stod framför mig. Jag fick fullständig panik. Ena delen av mig ville att jag skulle ta det helt lugnt medan den andra ville att jag skulle hoppa upp och ner tills jag dog av utmattning. Jag bestämde mig för den första, bara vara hel lugn.

Hon såg på mig och log, exakt så som hon gjorde förra gången. Jag visste att tiden med henne snart var slut så jag bara slängde ur mig någonting.
”Kan jag få ditt nummer?"

Rebeccas perspektiv

”Kan jag få ditt nummer?” Frågade Harry som satt mitt framför ögonen på mig.
”Du.. vill.. ha.. mitt nummer?” Stammade jag fram
Han blev röd som en tomat i ansiktet och nickade till svar.
”Okej” Jag skrev snabbt upp mitt nummer på en lapp och gav till honom. Till min förvåning skrev han även upp sitt nummer på en lapp. Han tog tag i min hand och drog fram den. Han öppnade den sakta och la i lappen. Sedan stängde han handen.
”Försiktigt” Sa han och log
Jag förstod direkt vad han menade, jag fick inte ge ut det till någon annan, det kunde sprida sig hur lätt som helst.
En livvakt knackade mig på axeln och jag var tvungen att gå vidare. I ögonvrån så jag Harrys stora leende och jag försökte le tillbaka fast jag visste att han inte såg.
Jag tog mina grejer som låg bredvid Louis och la snabbt ner dem i väskan, jag hann ingte titta på dem, inte nu.
Jag styrde stegen mot utgången.

Väl ute kunde jag, som alla andra tjejer som precis fått sina autografer, skrika. Jag skrek och jag skrek och jag skrek. Dels för att jag just träffat dem men herre min gud, Harry hade gett mig sitt nummer! Helt sjukt!

Jag bestämde mig för att äta inne i stan, varva ner lite, kanske shoppa någonting och sen åka hem. Jag orkade inte åka hem nu, jag ville inte, men framförallt ville jag vara kvar på samma ställe som One Direction och Harry.

Jag gick in igen när jag lugnat mig lite. Jag bestämde mig för att ta en sallad på M&S food.
Jag gick in och satte mig vid ett bord. Två sekunder senare kom kyparen, jag älskar att dem är så snabba på det här stället.
”Vad får det lov att vara lilla damen?” Frågade kyparen.
Jag hatar när folk kallar mig saker som 'snuttegris', 'gullunge', 'lilla damen' och andra såna där pluttegull saker.
”En räksallad och en cola tack” Sa jag och han tog menyn.
När han försvunnit bakom disken tog jag upp grejerna som killarna signerat och studerade dem noga. Alla hade skrivit så fint, förutom Louis som hade fått skriva om på planchen, men det var mest roligt.
Plötsligt bytte mitt glada och förväntansfulla ansiktsuttryck mot ett mer chockat. På tröjan hade Harry skrivit 'I Love you'.
Vad menade han med allt det här? Gillade han mig? Vi hade bara setts två gånger. Det var då tanken slog mig. Kanske hade hela den här Manchester signeringen varit bara för att få träffa mig igen. Jag slog bort tankarna, nej, så kan det inte vara.

Jag tog upp lappen med Harrys nummer på och la in det i mobilen som kontakt. Han kanske hade skrivit ett fejkat nummer men jag la ändå in det. Jag döpte kontakten till 'Harry Styles <33'. jag log lite för mig själv innan jag la ner mobilen i fickan och dem andra grejerna i väskan.
Salladen kom precis när jag dykt upp med huvudet ovanför bordskanten. Kyparen log med et sånt där flin som menar 'har du någon pojkvän?'. Jag äcklades åt flinet och tackade bara för salladen. Till min lättnad slutade han le och gick bara iväg.
Jag högg in på salladen.

Efter 3 minuter ringde det på mobilen. Jag suckade och svalde tuggan av sallad jag hade i munnen innan jag tog upp mobilen. Jag kollade på displayen och fick en chock. På displayen stod det 'Harry Styles <33'.

---

Okej, bara för att jag inte hunnit updatera så himla mycket i veckan så får ni två kapitel nu. Suttit och skrivit hela kvällen i förhoppningen om att det kanske, kanske skulle gå att få ihop ett kapitel till ikväll. Och de lyckades uppenbarligen! Ett till redan imorgon? Kommentera mycket då!

Previosly

”Okej, okej mamma!” Sa han och åkte ner dem två trappstegen han hunnit upp.
”Jag är en kille, så kalla mig pappa om du ska kalla mig nåt!”
”Mamma!” Retades Louis.
Jag suckade och gick upp och in i duschen.

---

Rebeccas perspektiv

Jag stängde av duschen och det varma vattnet jag stått i alldeles för länge enligt mamma stängdes av. Jag kramade ur håret och öppnade duschkabinens dörrar. Jag tog en handduk som jag lindade runt kroppen och tillslut fäste precis ovan för bröstkorgens slut. Jag tog en annan handduk och satte i håret, många kallar det turban men jag vet inte vad man ska säga att det är.
Jag tog min pyjamas som jag slängt på golvet och satte på fläkten innan jag lämnade det ångfyllda badrummet.

Jag gick in i rummet och tog på mig ett par rosa trosor och en vit bh innan jag drog på mig dem nya, mörka jeansen. Jag gick till spegeln och såg på mig själv rakt fram, dem passade rätt bra. Jag satte på mig USA-tröjan. Den var ganska vid men otroligt skön. Dessutom var passformen perfekt för mig.
Jag tog bort handduken ur håret och borstade igenom det medan jag fönade för att få det torrt. Jag stod ett bra tag och funderade på vilken frisyr jag skulle ha men valde tillslut utsläppt med en enkel fläta längs ena sidan, enkelt men snyggt.
Jag gick till spegeln satt längs den ena, ljusrosa väggen. Bredvid den hade jag en liten hylla med allt mitt smink. Jag tog upp min mascara från Loréal Paris och drog på ett lager med den. Jag såg mig i spegeln ännu en gång, det såg ut som normala jag, men ganska fint.

Nedanför sängen låg min väska som jag skulle ha med nu. Jag packade i reklambladet, tuggummin, mobilhörlurar, plånbok, busskortet, mobilen, en One Direction tröja, en bok och en stor planch som dem skulle signera innan jag gick ner. Jag knöt på mig mina vita converse och tog nycklarna ur nyckelskåpet och la ner i väskan.
”Hejdå!” Ropade jag till mamma innan jag gick ut och stängde dörren.
Jag hade bestämt mig för att gå dit själv, ingen annan av mina kompisar var särskilt intresserade av One Direction så vad spelade det för roll?

Jag började gå, vädret var inte det roligaste, regn, duggregn och spöregn omvartannat så det var skönt att jag skulle ta bussen.

Efter tio minuter var jag framme på busshållsplatsen och det dröjde inte länge innan bussen kom. Jag klev på bussen och drog mitt busskort innan jag gick och satte mig på ett tomt säte ganska långt bak. Jag lade väskan på sätet bredvid mig och tog upp min vita IPhone och satte i änden till hörlurarna i hålet i telefonen och hörlurarna i öronen. Jag satte på min spellista 'One Direction' och More Than This började spelas. Jag tog ett tuggummi och smörjde in läpparna med lypsyl innan jag lutade huvudet bakåt och blundade. Den här bussturen skulle ta ungefär 50 minuter.

48 minuter senare stannade bussen utanför köpcentret och jag klev av. Jag stängde av musiken i hörlurarna och tog ut dem ur öronen. Bakom mig åkte bussen iväg och lämnade ett stort, blått och tomt bås. Framför mig var det fullt av tjejer som skrek och sprang runt, välte varandra för att komma fram. Jag skulle aldrig komma in.
Jag kollade klockan på mobilen som jag fortfarande höll i handen. 9.58. Dem skulle snart börja släppa in, och att det ska bli en kö, det kan dem glömma, iallfall till en början, innan dem börjar signera. Nu innan kommer det vara fullstängt kaos.
En man i svart kostym kom och öppnade dörrarna men han hindrade all från att gå in och började istället prata.
”Innan ni går in nu vill jag ta upp lite säkerhetsregler, dels för att killarnas säkerhet men också för eran. Signeringsplatsen är som ni säkert vet 2 trappor upp och jag vill att ni tar det lugnt i trapporna så att ingen skadar sig, alla går, ni kommer komma fram! Hissarna är avstängda så ni kommer inte komma upp med dem, oavsett hur mycket ni försöker. Där uppe finns det vissa markeringar med band, där är viktigt att ni håller dem och inte går utanför. Det är också för säkerheten. När ni kommer upp vill vi att ni bildar en kö, där den som står först står vid markeringen längst fram vid bordet, vi tar bort den sen när killarna satt sig. Det är en ganska stor sal så det ryms många människor men det är viktigt att ni tar det lugnt så att det inte händer någonting. Det är också viktigt att ni tar det lugnt när ni kommer fram till killarna och inte skriker. Ni fick ta med er egna grejer som dem ska signera idag, men max tre saker per person för att det inte ska ta för lång tid. Har alla förstått?” Alla nickade
”Några frågor?” Han kollade runt omkring sig och pekade på en tjej som räckte upp handen.
”Kommer dem sjunga någonting?” Frågade hon
”Nej, bara en signering idag” Svarade han och vände sig om
”Dåså, nu får ni gå in, men kom ihåg, lugnt!”
Han hann knappt säga klart meningen innan tjejerna rusade in. Själv tog jag det ganska lugnt, det var ju ingen mening att stressa, man kommer ju ändå komma fram. Jag var inte sist, långt ifrån, men ungefär lika långt som det var framför mig.
Jag kom upp för trapporna efter ungefär tio minuters knuffande av galna fans. Visst, jag var också ett galet fan men jag tänkte ändå lite logiskt och tog det säkra före det osäkra.
Jag lyckades i alla fall få en köplats inne i rummet till skillnad från väldigt många andra som fick en långt utanför huset.

Harrys perspektiv

”Hur är det?” Louis kom och satte sig bredvid mig i soffan. Vi satt i ett rum som skulle vara våran loge medan vi var här. Bakom väggarna hördes skrikandes fans.
”Nervös..” Sa jag och såg bort från honom
”För att träffa tjejen?”
”Ja, men tänk om hon inte kommer.. då är allt det här i onödan och ni kom hit för ingenting..”
”Men Harry, om hon nu inte kommer så var det inte i onödan. Vi älskar att stå på scen och signera våra skivor åt fans! Kommer hon inte har vi ändå gjort något för våra fans har i Manchester! Tack vare dig!””5 minuter tills ni ska in grabbar, kom igen!” Ropade Paul och gick ut
Louis reste sig upp och började gå ut.
”Men hon kommer, det lovar jag!” Sa han i dörröppningen och försvann ut.
Jag suckade och reste mig upp. Jag gick ut till killarna.
Vi satte armarna om varandra.
”Ohh One Direction!” Ropade alla i kör och släppte sedan varandra.
”Lycka till boys!” Sa Paul och öppnade den vita dörren som skulle ta oss till rummet där vi skulle sitta och signera hela dagen.

Vi satte oss på varsin stol vid det vita bordet och fansen skrek som galningar. Vissa grät, andra stod helt förstelnade medan vissa helt enkelt svimmade.
”Ser du henne?” Viskade Louis som satt till vänster om mig
”Kära du, vi har varit här i 10 sekunder, jag har inte hunnit titta på det!” Sa jag irriterat
”Okej, förlåt!” Sa Louis och släppte papprena han hade i handen.
Jag såg runt omkring i rummet, det var massa tjejer överallt men också någon kille. Blonda, rödhåriga, brunhåriga, svarthåriga men också några med udda färger som grön, rosa och blå på håret. Jag gick igenom rummet med ögonen sakta och väl. När jag kommit till mina sista genomgång såg jag henne. Hon stod där och såg allmänt söt ut.

---

Förlåt, förlåt och förlåt för min dåliga uppdatering den här veckan men jag har varit upptagen i stort sett hela veckan så hr inte hunnit skriva så mycket. Hoppas att ni stannar ändå.
Kanske att jag kan få till så att kapitel 5 kommer imorgon, men då vill jag ha mycket kommentarer! Ska nämligen vara på mammas jobb hela förmiddagen idag så kommer nog skriva en del där, haha.

Previosly:

”Godnatt” Sa jag tyst och satte på mig min rosa pyjamas med One Direction tryck på.
Jag lade mig ner i sängen och blundade. 'Imorgon får jag träffa er' var det sista jag tänkte på innan jag somnade med ett leende på läpparna.

---

Rebeccas perpektiv

Jag vaknade tidigt, redan halv åtta. Jag klev upp, för första gången på väldigt länge var det inte segt att kliva upp.
Jag gick förbi skrivbordet och konstaterade att reklambladet fortfarande låg där. Bredvid det låg kläderna.

Jag gick ut ur mitt rum och stannade vid dörren utanför mammas och pappas dörr. Jag öppnade den litegrann. Dem sov fortfarande, kanske inte så konstigt eftersom det vara ganska tidigt en söndagsmorgon. Jag stängde dörren igen och gick ner.

Jag gjorde i ordning en skål med yoghurt och flingor och satte mig i soffan. Jag slog på tv:n. Trean kom upp direkt och Ap-tv visades, det där programmet med Zillah och Totte. Jag zappade mellan kanalerna med kunde inte hitta något bättre så det fick bli Ap-tv.

Jag sölade mig tydligen ganska mycket för när jag ätit upp var klockan halv nio.
Små steg hördes i trappan och jag såg dit med ett ryck. Jasmine, min 5-åriga lillasyster stod där med sitt lila prinsessnattlinne på sig.
”Gå och lägg dig igen, det är tidigt!” Fnös jag åt henne.
”Men du då?” Frågade hon med sin ljusa stämma
”Jag var tvungen, jag ska bort!” Sa jag, återigen ganska surt ”Gå och lägg dig!”
”Nej!” Sa hon och tog några steg ner till ”Jag kommer till dig!”
Hon var vid det här laget ända nere och på väg mot mig. Jag kunde inte låta bli att le, hon var så söt.
”Sitta knä” Sa hon när hon kommit fram till mig. Hon häll upp armarna.
”Okej då” Sa jag och lyfte upp henne. Jag satte henne under filten och zappade till Nickelodeon där Nick Jr. Visades för tillfället. Just nu var det Dora.
”Duger det?” Frågade jag och hon nickade till svars.

”Nej men så söta ni är!” Sa mamma en halvtimme senare när hon kom ner med Freya på armen. Freya var min andra syster på bara 1 och ett halv år.
Jag skrattade smått.
”Ja ill okkå!” Ropade Freya på sitt egna lilla språk. Mamma höll nästan på att tappa henne när hon slängde sig framåt.
Jag såg ner på Jasmine, hon hade somnat. Jag kanske hade rätt egentligen när jag sa åt henne att gå upp och sova igen.
”Näääälla?” Frågade Freya och såg på mig med sina underbara ögon.
Jag nickade och tog emot Freya. Jasmine puttade jag lite åt sidan så Freya också fick plats. Freya vände sig om så att hon låg med magen mot mig och började direkt pilla med halsbandet med ett enkelt streck på. Ända sen jag höll i henne för första gången har hon alltid pillat med det halsbandet, därför har jag det alltid på mig, som ett lyckohalsband. Jag har naturligtvis också någonting åt Jasmine, det är ett armband hon gjorde till mig när hon var tre år. Jag kommer ihåg att hon kom hem efter en dag på dagis och gav mig den. Den var inslagen i lite toapapper. Jag öppnade den, min första tanke var att den såg ut som allt annat hon brukade komma hem med men när jag såg blicken i hennes ögon så förstod jag att det här var något speciellt. Därför har jag alltid den på mig.
Det kanske låter konstigt men mina syskon betyder allt för mig.
Förra året gick både farmor, farfar och morfar bort inom omloppet av två månader. Även om Jasmine och Freya inte är så gamla så fanns dem ändå där som ett stöd. Mamma och pappa fanns naturligtvis också där men det var inte på samma sätt.
Pappa har en dotter från ett tidigare förhållande, Angelina. Men hon flyttade hemifrån för länge sen så jag träffar henne aldrig. Vi bodde tillsammans under 10 år men fick aldrig någon bra kontakt, så som syskon brukar få. Därför har det inte varit på samma sätt när farmor och farfar gick bort men vi pratade mer då, det gjorde vi.

Jasmine vaknade till och fick syn på Freya.
”Vad gör den här?” Var tydligen det första hon kom på
”Gumman, det är en hon, din syster” Sa jag och skrattade ”Hon ville också mysa med oss!
”Jaha.. jag går” Sa hon
”Men Jamin, inte gå!” Sa Freya argt. Jag skrattade.
”Jo!” Hon travade iväg till mamma som stod i köket och fixade med frukost.
”Men jag måste gå och fixa mig nu, jag kommer sen” Sa jag och lyfte bort Freya som med en ledsen min hon också släpade sig iväg till mamma. Hon ställde sig bredvid Jasmine. Dem var så fina bredvid varandra med lika nattlinnen.
Jag log medan jag gick till trappan.
”Jag går upp och duschar!” Ropade jag innan jag tog två steg upp
”Ska du ha frukost?” Frågade mamma
”Nej, har ätit!” Svarade jag och försvann upp innan hon skulle se skålen som fortfarande stod kvar på vardagsrumsbordet, jag visste att hon skulle be mig ta undan den då.

Väl uppe tog jag av mig kläderna, gick på toa och hoppade in i duschen.

Harrys perspektiv

”Wiihoooo!” Skrek Louis när han kom neråkande på en madrass i trappan. Han landade med en duns på golvet och fick fram ett ”Aj”.
”Eh, vad gör du?” Frågade Zayn som kom strax efter honom, gående. Han torkade håret med en handduk, antagligen hade han nyss duschat.
”Åker madrass ner för trappan, jag har läst att det ska vara bra innan man ska på en signering!” Han var redan på väg för att åka en gång till.
”Och vart har du läst det?” Frågade Liam och tog en sista tugga av sin macka.
”Wiihooo!” Hördes det en gång till. Två sekunder senare ett dunk och tillsist ett ”Aj”
”Jo, du vet.. den där sidan på nätet.. dåligasigneringar.com.” Sa han sen och gick upp igen.
”Jaha..” Sa Liam och vred runt sin kopp ett varv.
”Wiihooo!” Hördes det. Två sekunder senare kom dunket.
”AJ!” Sa vi alla i kör, exakt samtidigt.
Louis pekade fulfinger åt oss men log samtidigt för att visa att det var ett skoj.

Badrums dörren öppnades och Niall klev ut. Han hade också duschat för det enda han hade på sig var en handduk som var fäst vid midjan.
”Jag kanske också ska ta och duscha..” Sa jag och reste mig upp.
”Louis, det räcker nu!” Beordrade jag honom när jag såg att han var på väg upp igen ”Vi vill inte ha någon dålig signering, speciellt inte idag!”
”Okej, okej mamma!” Sa han och åkte ner dem två trappstegen han hunnit upp.
”Jag är en kille, så kalla mig pappa om du ska kalla mig nåt!”
”Mamma!” Retades Louis.
Jag suckade och gick upp och in i duschen.

---

Så, det var del 3. Vad tycker ni? Blir så glad över era fina kommentarer!

Tycker ni att jag ska starta en facebook sida till bloggen där jag skriver när en ny del är uppe? Kommer ni gilla den då?

Rebeccas perspektiv

Jag bara stod där. Med munnen så mycket öppen att hakan nästan nuddade knäna. Mina idoler skulle komma till Manchester på en signering bara sådär. Dessutom skulle dem signera allt, inte bra skivorna som det alltid är. Har det någonsin hänt förut? Jag tror inte det.
Jag funderade en stund. Det låg någonting i det jag nyss tänkt för mig själv. Det hade aldrig hänt förut. Det låg någonting i det, kanske kom dem hit snabbt av en anledning, kanske var det någon av killarna som ville ha en signering här, för att dem hittade något som dem ville komma tillbaka till, kanske en av killarna hittade en tjej!

Tankarna var idiotiska, det visste jag, men jag kunde ändå inte låta bli att fundera på tanken. Tänk om det var så? Fast nej, det kunde inte vara det.

Jag lade lappen på skrivbordet och gick till duschen. Där gick jag på toa och hoppade sen in det varma vattnet.

Harrys perspektiv

”Du fick som du ville, vi ska på en signering i Manchester imorgon” Sa Liam som satt mittemot mig vid barbänken.
”Ja” Jag tog en näve cornflakes direkt ur paketet och proppade i munnen.
”Men kom igen då Messi!” Skrek Niall plötsligt. Han och Zayn satt och spelade fifa och Niall var som vanligt Barcelona.
”Jag vinner!” Ropade Zayn och gjorde ett mål.

”Hejsan folket, uppe tidigast som vanligt!” Ropade Louis plötsligt när han kom ner för trappan.
Jag kollade på klockan, 13.45.
”Varken först eller tidigast!” Skrattade jag
Louis kom och tog mig på axlarna.
”Det vare ett skämt” Sa han innan han tog en näve flingor från paketet som jag gjort innan.
”Ha lite?” Frågade han mig men innan jag hann svara proppade han in några flingor i munnen på mig. Jag spottade ut dem i hans ansikte. Dem som känner Louis vet att han är den stökigaste och orenaste människan på jorden.
”JAG VANN!” Ropade Zayn och alla kollade ditåt. Matchen var slut och Zayn hade vunnit över Niall med 5-1.
”Jäv*la fit*ta!” Skrek Niall och ställde sig upp. Han slängde dosan i luften men Zayn fångade den galant. Niall sprang ut från vardagsrummet och upp för trappan.
Jag, Liam och Zayn skrattade glatt åt honom. Louis däremot var helt fokuserad på sina flingor och kom upp från paketet med ansiktet fullt med flingor.
”Vad är det som är så kul?” Sa han och man såg alla tuggade flingor i sin mun.
Det gjorde att vi skrattade ännu mer.
”Håll käft!” Hördes Nialls röst uppifrån.
Vid det här laget låg jag och Liam på golvet, halvt döende av allt skratt. Zayn var nästan där han med medan Louis fortfarande var förvirrad.

”Vad ska vi hitta på idag då, boys?” Frågade Louis några timmar senare när alla samlat sig lite, Niall kommit ner på ett gladare humör, Louis blivit normal och vi andra återfått förståndet.
”Kanske gå ut och äta middag någonstans?” Frågade Zayn
”Ja, för att fira Harrys sista dag som singel!” Ropade Louis
”Jag ska inte bli tillsammans med någon imorgon, bara träffa henne kanske..” Sa jag en aning generat.
”Men jo!” Liam ställde sig upp och tog mig på axlarna. ”Ikväll firar vi Harrys singelliv innan det är försent, man vet ju aldrig hur det slutar när han väl träffar en tjej”
”Det var taskigt!” Sa jag och ryckte bort Liam från mig men brast sen ut i skratt.
”Vi kan väl gå till den där nere vid hamnen?” Frågade Niall sen
”Ja, och sitta ute!” Sa Liam som satt sig i soffan bredvid Zayn igen.
”Okej, då bestämmer vi det!” Sa Louis ”Klockan 5 träffas alla ute på gatan! Bra, nu måste jag gå och göra mig i ordning, tjingeling”
”Eh, Louis?” Sa Zayn ”Alla vi bor i samma hus, vi kommer träffas innan?”
”Ja, juste...” Svarade Louis och alla brast ut i skratt.

Rebeccas Perspektiv

”Mamma, jag ska till Manchester Galleria imorgon!” Sa jag och tog en tugga potatissallad. Vi satt och åt middag. Jag hade bestämt mig för att gå och lägga mig ganska tidigt idag för att orka imorgon.
”Jaså” Sa hon ”Varför då?”
”One Direction kommer ju!” Sa jag ”Såg du inte reklambladet som låg i mitt rum?”
”Jo, just ja, det!” Sa mamma ”Får jag följa med?”
”Aldrig i livet!” Sa jag med ett flin och reste mig upp. Jag tog tallriken och ställde den på diskbänken.
”Hurru du du!” Sa mamma efter mig ”I det här huset ställer man in i diskmaskinen om man är 17 år!”
Jag lipade åt mamma och ställde in den i diskmaskinen. Sen gick jag upp på mitt rum.

Väl uppe öppnade jag garderoben. Vad ska man ha på sig? Jag rotade igenom hela garderoben. Tillslut hade jag ryckt fram en USA tröja och mörka jeans.
”Det får duga” Mumlade jag för mig själv. Jag la kläderna på skrivbordet bredvid lappen, jag strök försiktigt på den med pekfingret. Jag log för mig själv vid tanken på att jag skulle träffa dem imorrn! Helt underbart!

Jag kollade på klockan, den närmade sig 9.
Jag gick ut ur mitt rum och in till toaletten där jag borstade tänderna och tog bort sminket.
”Jag går och lägger mig!” Ropade jag nerför trappan innan jag försvann in på mitt rum.
”Okej, godnatt” Hördes det.
”Godnatt” Sa jag tyst och satte på mig min rosa pyjamas med One Direction tryck på.
Jag lade mig ner i sängen och blundade. 'Imorgon får jag träffa er' var det sista jag tänkte på innan jag somnade med ett leende på läpparna.

---

Del 2 uppe nudå. Vad tycks? Era kommentarer betyder supermycket, det är ni som får mig att vilja skriva!

Har inte hunnit fixa design än men den kommer, jag lovar!

Harrys perspektiv

Hennes bruna ögon och det bruna håret som var uppsatt i en tofs. När hon kom fram till mig vid bordet och la fram sin lapp med våra ansikten på, ja, vi i One Direction. Hur hon log mot mig och jag log tillbaka. Jag log nog större än vad jag någonsin gjort. Jag glömde helt bort att signera lappen och ge den till Niall som satt till vänster om mig. Paul knackade mig på axeln och gjorde en gest med munnen som betydde 'signera'. Jag nickade och signerade den snabbt och tittade ännu en gång på tjejen som fortfarande stod där med sitt vackra leende. Jag gav lappen till Niall och han signerade den fort. Tjejen gick vidare och väntade på allas autografer innan hon försvann utom synhåll.

Minnena fick mig att lysa av glädje men också koka av ilska. Glädje för att hon var så fantastisk men ilska över att jag inte frågat om hennes nummer, inte ens namnet. Jag kanske aldrig skulle få se henne igen? Men äh, tänk om hon har en pojkvän. Det skulle inte förvåna mig eftersom jag vet hur hon ser ut.

”Vad tänker du på?” Niall kom med en lättöl i handen och satte sig bredvid mig. ”Är det den där tjejen nu igen?”
”Kanske” Svarade jag och lutade mig bakåt i soffan.
”Du snackar om henne hela tiden” Sa Niall och tog en klunk av sin öl ”Du måste börja tänka på något annat”
”Gör jag inte!” Sa jag argt. Men jag visste att han talade sanning. Jag pratade om tjejen hela tiden. Vid matbordet, i soffan, i bilen, jag hade till och med börjat skriva låtar om henne som jag sjöng i duschen.

Jag såg bort mot köket eftersom jag inte ville möta Niall's blick. Zayn var i full gång med att laga middagen. Idag skulle det bli en av hans specialiteter, kyckling stekt med smör och vitlök.

”Jag går upp” Sa jag tillslut och reste mig upp. Jag gick upp för trappan och in i mitt och Louis rum. Alla vi bor i samma hus, vi delar kök, vardagsrum och toaletter, men alla har egna rum, eller, ja, jag och Louis delar rum.
Louis var inte där, jag tror att han skulle duscha. Jag satte mig på min sida av sängen, den som var närmast fönstret. Ja, Louis och jag delar säng också.

Tankarna på tjejen kom hela tiden tillbaka. Jag försökte vifta bort dem men det gick inte. Vem var hon? Var hon en stort 1D fan eller var hon bara där för att testa? Jag hoppades på det förstnämnda eftersom att chansen att jag skulle få träffa henne var större då eftersom hon kanske skulle dyka upp på fler signeringar. Jag försökte desperat minnas på vilken signering det var, vart vi var då. Kan det ha varit här i UK, eller var det i Australien? Jag tror att det var i någon stad som började på M.. Manchester eller Melbourne. Manchester ligger i London och Melbourne i Australien.

Dörren öppnades med en svag gnissling och jag vände mig hastigt om. Det var Louis med handduken om midjan och rufsigt, blött hår.
”Vad du ser deppig ut då” Sa han och gick till sin garderob där han började gräva efter ett par kalsonger.
”Du vet när jag träffade den där tjejen?” Jag kunde nästan känna hans suck. Nu börjar han igen.
”Ja?” Sa han och vände sig om med ett par rosa kalsonger i handen. ”Är inte dem här dina?”
Jag nickade.
”Åh, Liam. Det var han som tog tvätten sist va?”
Jag nickade återigen. ”Men du kan få använda dem om du vill”
”Okej, vad var det du ville säga?”
”Kommer du ihåg vart vi var när jag träffade henne?”
”Ja, Manchester” Sa han. Han hade fått på sig kalsongerna och hadduken låg på golvet. Nu var han inne i garderoben och rotade. ”Varför ligger Zayn's byxor här inne?” Sa han och 1 sekund efter kom det ett par gråa byxor utflygande. ”Åh, Liam” Sa han återigen.
”Ja! Det var det!” Ropade jag ut, nu väldigt glad. ”Då fixar jag så vi har en signering där så tjejen kan komma tillbaka”
”Smart idé bror” Sa Louis och satte sig bredvid mig i sängen.
”Jag vet!” Sa jag och skrattade
”Maaaat!” Hördes det nerifrån, troligen var det Zayn men man kunde inte riktigt höra vem det var.
”Vi går ner” sa jag och reste mig upp.
Vi gick båda ner.

Vi möttes av en värmande lukt av vitlök och kyckling. Liam, Niall och Zayn satt redan vid bordet. Zayn och Niall satt på sina egna platser men Liam hade tagit Louis plats.
”Yo, Liam. Du sitter på min plats!” Louis gick fram till Liam och knuffade ner honom så att han ramlade med en hård smäll på golvet.
”Aaaj!” Sa han och satte sig på sin plats. Louis satte sig på sin plats och jag på min.
”Smaklig måltid!” Sa Zayn och alla högg in.

Rebeccas perspektiv

Undrar om han kom ihåg mig, Harry Styles. Killen jag tyckte log mot mig lite extra på den där signeringen i Manchester. Fast, han kanske gör det mot alla tjejer, kanske killar också. Men jag försökte ändå inbilla mig att han gjorde det speciellt mot mig. Varför hade han tittat på mig så länge så att han glömde bort att signera min lapp?

Många tankar flög runt i mitt huvud. Jag gillade honom, det gjorde jag. Alla mina kompisar sa att vi passade så bra ihop. Kanske det, av allt fakta att döma jag fått reda på när det gäller hur Harry gillar att sin flickvän ska vara stämmer jag ganska bra in på det. Jag är kortare än honom, nästan 15 centimeter, jag väntar också på min passionerade kyss i regnet. Jag klagar inte på mitt utseende, jag är väldigt stolt över det faktiskt.

Jag låg i sängen, klockan var ett på natten och jag borde sova. Men det gick inte. Det senaste halvåret har One Direction fullständigt tagit över mitt liv. Väggarna i mitt rum är helt täckta av affischer på dem, jag har minst 10 klädesplagg med killarna på och den enda musiken jag lyssnade var av One Direction. Sen pratade jag om killarna 24/7 men det tror jag att jag inte behövde ta upp.

Jag gäspade stort och insåg att jag var riktigt trött. Jag suckade kort och blundade. Jag sov efter 5 minuter.
–
Nästa dag vaknade jag av solens varma strålar som stekte mot fönstret och försökte ta sig igenom persiennen. Jag satte mig sakta upp och kollade på klockan, 11.23. Det var lördag idag, sista helgen innan vi får sommarlov. På torsdag samlas hela skolan, elever, lärare, föräldrar och syskon på skolans stora basketplan. Där får alla klasser gå fram till scenen som byggts upp och sjunga en sång. Oftast är det sommarsånger som 'Sommartider' och 'Sommaren är kort' men ibland kan det vara andra sånger också. Våran klass ska sjunga 'What Makes You Beautiful' av One Direction. Det bestämdes efter en omröstning i klassen. Vi fick välja mellan den och 'Titanium' av David Guetta. Alla killar röstade naturligtvis på 'Titanium' och alla tjejer på 'What Makes You Beautiful' men eftersom majoriteten av alla i våran klass är tjejer så blev det 'What makes You Beautiful'. Efter det ska rektorn hålla ett tal som håller på i en evighet, eller, alla elever tycker det iallfall. Hon tackar dem som slutar 3:an, själv går jag i 2:an på gymnasiet och börjar 3:an nästa år. Sen är det en stor studentfest för 3:orna.

Jag klev ur sängen med tunga steg. Det var alltid jobbigt att ta de där första stegen, oavsett om den var 6 på morgonen och man fått 3 timars sömn eller om den var 3 på eftermiddagen och man fått 20 timmar sömn. De där första stegen var alltid jobbiga.
Jag gick till garderoben och tog fram kläder som jag skulle ha idag. Sen gick jag mot dörren och skulle precis öppna den när jag såg en lapp ligga på golvet. Jag tog upp den och läste 'One Direction kommer på en snabb signering i Manchester, imorgon söndag den 4 Juni i Manchester Galleria. Killarna kommer att sitta utanför NK mellan 11 och 14. Fansen kommer släppas in klockan 10 och man får bilda en kö efter det. De kommer att signera allt ifrån skivan till tröjor till skor. Ja, allt. Bilder kommer också kunna tas med killarna. Vi hoppas på att så många som möjligt har tid att komma. Hälsningar Niall, Zayn, Liam, Louis, Harry och andra som hjälper killarna'.

---

Det där var alltså första delen av min novell *When I Met You'. Tycks?
Design kommer snarast