Chapter 4 - I saw you

Previosly

”Okej, okej mamma!” Sa han och åkte ner dem två trappstegen han hunnit upp.
”Jag är en kille, så kalla mig pappa om du ska kalla mig nåt!”
”Mamma!” Retades Louis.
Jag suckade och gick upp och in i duschen.



Rebeccas perspektiv

Jag stängde av duschen och det varma vattnet jag stått i alldeles för länge enligt mamma stängdes av. Jag kramade ur håret och öppnade duschkabinens dörrar. Jag tog en handduk som jag lindade runt kroppen och tillslut fäste precis ovan för bröstkorgens slut. Jag tog en annan handduk och satte i håret, många kallar det turban men jag vet inte vad man ska säga att det är.
Jag tog min pyjamas som jag slängt på golvet och satte på fläkten innan jag lämnade det ångfyllda badrummet.

Jag gick in i rummet och tog på mig ett par rosa trosor och en vit bh innan jag drog på mig dem nya, mörka jeansen. Jag gick till spegeln och såg på mig själv rakt fram, dem passade rätt bra. Jag satte på mig USA-tröjan. Den var ganska vid men otroligt skön. Dessutom var passformen perfekt för mig.
Jag tog bort handduken ur håret och borstade igenom det medan jag fönade för att få det torrt. Jag stod ett bra tag och funderade på vilken frisyr jag skulle ha men valde tillslut utsläppt med en enkel fläta längs ena sidan, enkelt men snyggt.
Jag gick till spegeln satt längs den ena, ljusrosa väggen. Bredvid den hade jag en liten hylla med allt mitt smink. Jag tog upp min mascara från Loréal Paris och drog på ett lager med den. Jag såg mig i spegeln ännu en gång, det såg ut som normala jag, men ganska fint.

Nedanför sängen låg min väska som jag skulle ha med nu. Jag packade i reklambladet, tuggummin, mobilhörlurar, plånbok, busskortet, mobilen, en One Direction tröja, en bok och en stor planch som dem skulle signera innan jag gick ner. Jag knöt på mig mina vita converse och tog nycklarna ur nyckelskåpet och la ner i väskan.
”Hejdå!” Ropade jag till mamma innan jag gick ut och stängde dörren.
Jag hade bestämt mig för att gå dit själv, ingen annan av mina kompisar var särskilt intresserade av One Direction så vad spelade det för roll?

Jag började gå, vädret var inte det roligaste, regn, duggregn och spöregn omvartannat så det var skönt att jag skulle ta bussen.

Efter tio minuter var jag framme på busshållsplatsen och det dröjde inte länge innan bussen kom. Jag klev på bussen och drog mitt busskort innan jag gick och satte mig på ett tomt säte ganska långt bak. Jag lade väskan på sätet bredvid mig och tog upp min vita IPhone och satte i änden till hörlurarna i hålet i telefonen och hörlurarna i öronen. Jag satte på min spellista 'One Direction' och More Than This började spelas. Jag tog ett tuggummi och smörjde in läpparna med lypsyl innan jag lutade huvudet bakåt och blundade. Den här bussturen skulle ta ungefär 50 minuter.

48 minuter senare stannade bussen utanför köpcentret och jag klev av. Jag stängde av musiken i hörlurarna och tog ut dem ur öronen. Bakom mig åkte bussen iväg och lämnade ett stort, blått och tomt bås. Framför mig var det fullt av tjejer som skrek och sprang runt, välte varandra för att komma fram. Jag skulle aldrig komma in.
Jag kollade klockan på mobilen som jag fortfarande höll i handen. 9.58. Dem skulle snart börja släppa in, och att det ska bli en kö, det kan dem glömma, iallfall till en början, innan dem börjar signera. Nu innan kommer det vara fullstängt kaos.
En man i svart kostym kom och öppnade dörrarna men han hindrade all från att gå in och började istället prata.
”Innan ni går in nu vill jag ta upp lite säkerhetsregler, dels för att killarnas säkerhet men också för eran. Signeringsplatsen är som ni säkert vet 2 trappor upp och jag vill att ni tar det lugnt i trapporna så att ingen skadar sig, alla går, ni kommer komma fram! Hissarna är avstängda så ni kommer inte komma upp med dem, oavsett hur mycket ni försöker. Där uppe finns det vissa markeringar med band, där är viktigt att ni håller dem och inte går utanför. Det är också för säkerheten. När ni kommer upp vill vi att ni bildar en kö, där den som står först står vid markeringen längst fram vid bordet, vi tar bort den sen när killarna satt sig. Det är en ganska stor sal så det ryms många människor men det är viktigt att ni tar det lugnt så att det inte händer någonting. Det är också viktigt att ni tar det lugnt när ni kommer fram till killarna och inte skriker. Ni fick ta med er egna grejer som dem ska signera idag, men max tre saker per person för att det inte ska ta för lång tid. Har alla förstått?” Alla nickade
”Några frågor?” Han kollade runt omkring sig och pekade på en tjej som räckte upp handen.
”Kommer dem sjunga någonting?” Frågade hon
”Nej, bara en signering idag” Svarade han och vände sig om
”Dåså, nu får ni gå in, men kom ihåg, lugnt!”
Han hann knappt säga klart meningen innan tjejerna rusade in. Själv tog jag det ganska lugnt, det var ju ingen mening att stressa, man kommer ju ändå komma fram. Jag var inte sist, långt ifrån, men ungefär lika långt som det var framför mig.
Jag kom upp för trapporna efter ungefär tio minuters knuffande av galna fans. Visst, jag var också ett galet fan men jag tänkte ändå lite logiskt och tog det säkra före det osäkra.
Jag lyckades i alla fall få en köplats inne i rummet till skillnad från väldigt många andra som fick en långt utanför huset.

Harrys perspektiv

”Hur är det?” Louis kom och satte sig bredvid mig i soffan. Vi satt i ett rum som skulle vara våran loge medan vi var här. Bakom väggarna hördes skrikandes fans.
”Nervös..” Sa jag och såg bort från honom
”För att träffa tjejen?”
”Ja, men tänk om hon inte kommer.. då är allt det här i onödan och ni kom hit för ingenting..”
”Men Harry, om hon nu inte kommer så var det inte i onödan. Vi älskar att stå på scen och signera våra skivor åt fans! Kommer hon inte har vi ändå gjort något för våra fans har i Manchester! Tack vare dig!””5 minuter tills ni ska in grabbar, kom igen!” Ropade Paul och gick ut
Louis reste sig upp och började gå ut.
”Men hon kommer, det lovar jag!” Sa han i dörröppningen och försvann ut.
Jag suckade och reste mig upp. Jag gick ut till killarna.
Vi satte armarna om varandra.
”Ohh One Direction!” Ropade alla i kör och släppte sedan varandra.
”Lycka till boys!” Sa Paul och öppnade den vita dörren som skulle ta oss till rummet där vi skulle sitta och signera hela dagen.

Vi satte oss på varsin stol vid det vita bordet och fansen skrek som galningar. Vissa grät, andra stod helt förstelnade medan vissa helt enkelt svimmade.
”Ser du henne?” Viskade Louis som satt till vänster om mig
”Kära du, vi har varit här i 10 sekunder, jag har inte hunnit titta på det!” Sa jag irriterat
”Okej, förlåt!” Sa Louis och släppte papprena han hade i handen.
Jag såg runt omkring i rummet, det var massa tjejer överallt men också någon kille. Blonda, rödhåriga, brunhåriga, svarthåriga men också några med udda färger som grön, rosa och blå på håret. Jag gick igenom rummet med ögonen sakta och väl. När jag kommit till mina sista genomgång såg jag henne. Hon stod där och såg allmänt söt ut.

Förlåt, förlåt och förlåt för min dåliga uppdatering den här veckan men jag har varit upptagen i stort sett hela veckan så hr inte hunnit skriva så mycket. Hoppas att ni stannar ändå.
Kanske att jag kan få till så att kapitel 5 kommer imorgon, men då vill jag ha mycket kommentarer! Ska nämligen vara på mammas jobb hela förmiddagen idag så kommer nog skriva en del där, haha.

Kommentarer
Postat av: Tove

Super duper bra!!! MERA!!!

Postat av: Josse

Skitbra älskling! Mer nu! :D<33

2012-05-12 @ 19:45:36
URL: http://foreverbbieber.blogg.se/

Kommentera gärna här:

Ditt fina namn:
Ska jag komma ihåg dig?

Din e-post (visas bara för mig):

Har du en blogg som jag kan läsa?

Din gulliga kommentar:

Trackback
RSS 2.0