”Jag ska ut på en tvåmånaders turné då” Fortsatte han
”Okej..” Sa jag tyst. Han fick inte försvinna från mig, inte nu!
”Du ska med” Sa han kort

---

Harrys perspektiv

”Hur tänker du människa?!” Utbrast Liam när jag kommit hem och förklarat allt. ”Utan att ens veta om hon får följa med, du har ju inte ens pratat med Paul!”
”Mm” Svarade jag. ”Jag vet inte hur jag tänkte men jag hade sovit dåligt och det kändes så bra att säga det”
”Så säger du alltid när du säger saker innan du tänker för att förklara bort dem” Fortsatte han. ”Att du sovit dåligt eller att det kändes bra att säga det just då”
”Gör jag inte alls!” Protesterade jag
”Jag vet att jag borde stå på din sida och så men jag håller faktiskt med Liam nu, du säger alltid så” Sa Louis och la en hand på min axel. Jag skakade snabbt bort den.
”Nej!” Sa jag men jag visst att det han sa stämde helt. Jag hade kommit med samma bortförklaring varje gång i två år nu.
”Jo, Harry, så är det” Sa Zayn tyst.

Nialls perspektiv

”Killar, killar!” Paul kom inrusande i huset.
”Harry har bjudit med Rebecca till turnén” Sa Liam kort.
”Han har vad?” Frågade Paul argt.
”Bjudit med Rebecca, till turnén som vi åker på på måndag” Sa Liam igen.
”Harry lilla gubben, vad tänker du med?!” Skrek han åt Harry.
”Kalla mig inte gubben” Muttrade Harry.
”Kom han med den vanliga bortförklaringen igen?” Frågade Paul och alla vi nickade till svar.
”Jag går upp och ringer Rebecca och säger att hon inte kan följa med då” Sa Harry kort och reste sig upp för att gå upp.
”Vänta” Sa Paul när Harry precis skulle börja gå upp. ”Ingen har sagt att Rebecca inte får följa med”
Harry vände sig om mot Paul.
”Vadå?” Började han. ”Nyss var du jättearg över att hon skulle med men nu säger du att hon får?”
”Jag har aldrig sagt att hon får, men jag har heller aldrig sagt att hon inte får” Sa Paul.
”Så hon får kanske?” Frågade Harry som var påväg mot oss igen.
”Jag ska fundera på saken under dagen.” Sa han och satte sig ner i soffan. ”Jag tänker sitta här och fundera, stör mig inte”
Alla nickade och försvann åt varsitt håll.

”Harry!” Ropade Paul när klockan började närma sig 7.

Eftermiddagen hade varit ganska stel mellan oss. Alla hade påverkats av hela grejen med Rebecca. Harry hade låst in sig på sitt och Louis rum. Louis hade bönat och bett om att få komma in men det hjälpte inte, inte den här gången. Genom dörren så hade man inte hört någonting, han måste ha legat i sängen och gjort något mycket tyst.
Vi andra killar hade mest hållit oss i köket eller på övervåningen, i vardagsrummet var Paul och där ville man inte vara för risk att störa honom. Alla visste att han kunde bli riktigt arg om man störde honom.

Harry kom ner för trappan, iklädd endast ett par shorts.
”Sitt” Sa Paul. Han orkade tydligen inte säga åt Harry att han var tvungen att ta på sig tröja som han annars alltid brukade göra.
Harry lyssnade lydigt och satte sig ner i soffan bredvid Paul.
”Kan ni killar gå upp eller någonting så jag får prata själv med Harry?” Frågade han oss.
Alla nickade.
”Vi tjuvkikar från Zayns rum!” Viskade Louis en aning högt i mitt öra.
”Louis, jag var allvarlig!” Sa Paul argt mot oss.
”Okej, förlåt chefen” Svara Louis rädd och vi all gick upp tyst.

Harrys perspektiv

”Harry” Började Paul och jag nickade som svar. ”Jag har funderat jättemycket på det här”
”Okej” Svarade jag och väntade mest på att han skulle fortsätta.
”Du får ta med henne” Ett leende spreds på mina läppar men försvann nästan lika fort när han fortsatte. ”Men på ett villkor”
”Vadå?” Frågade jag en aning trött.
”Du måste lova att inte bara var med henne utan att fokusera på jobbet också” Sa han och jag nickade. ”Jag och resten av killarna hade ett litet möte imorse och pratade bland annat om dig”
Va? Hade dem pratat om mig?
”Vad sa ni då?” Frågade jag tyst och såg ner i matta.
”Louis, jag ser dig!” Röt Paul och Louis som stod i trappan var påväg in till rummet igen.
”Jo” Började Paul. ”Vi pratade bland annat om hur du har förändrats sen du blev tillsammans med Rebecca”
”Har.. jag.. förändrats..?” Fick jag ur mig.
”Ja, det har du!” Sa han högt. ”Du ringer alltid om du inte kommer hem på kvällen, oftast sover du inte borta heller för den delen. Igår ringde du inte, snacka om att vi var oroliga för dig”
”Förlåt men jag hann inte, vi hade så kul på festen och kom inte hem förren klockan tre” Sa jag med huvudet fortfarande nerböjt mot mattan.
”Det är ju det jag menar! Du brukar inte vara ute och festa till tre” Sa han. ”Dessutom sa du till killarna att du bara skulle till Rebecca några timmar!”
”Jag vet..” Sa jag. ”Förlåt”
”Mm” Svarade han.
”Hur som helst, på turnén så kommer du behöva jobba väldigt mycket, alltså kommer du få anpassa att vara med henne efter schemat, alltså inte anpassa schemat efter henne” Sa han och reste sig upp.
”Mm” Svarade jag och satt kvar när Paul gick iväg till dörren.
”Ni kan komma ner nu killar!” Ropade han innan han försvann ut.
Allting som hade känts så perfekt bara någon timme senare hade bara spruckit. Nu kändes de inte alls kul att ha Rebecca med mig.
”Hur är det grabben?” Frågade Louis och satte sig tillsammans med dem andra killarna ner bredvid mig.
”Äh..” Sa jag tyst och fipplade med en lock i mitt hår.
”Berätta nu!” Zayn knuffade mig lite lätt på armen.
”Bara låt mig vara” Sa jag och reste mig upp. Jag gick till dörren, tog på mig mina converse och tog en jacka som jag satte på mig innan jag öppnade dörren och gick ut utan att säga nåt.

---

Fick helt plötsligt jättemycket idéer och värsta kicken att skriva so here you go, ett kapitel till, hihi. Se till att kommentera riktgt mycket och få mig glad nu! Haha

Berättar i ett senare inlägg om hur det kommer bli dem närmaste veckorna med delarna.

Update: Helt ärligt vet jag inte vad som hände med typsnittet.. Får lösa det till nästa kapitel, stå ut med detta, haha ^^